Drack lite för mycket kaffe i går kväll och hade, precis som de flesta tanter som dricker kaffe för sent, svårt att somna. Gick runt lite i vardagsrummet, försökte undvika att titta ut mot den svagt upplysta kyrkogården tvärs över gatan, och tänkte en massa. Jag insåg att jag ofta tar livet lite för allvarligt. Allt är svart eller vitt, gråzoner oerhört sällsynta. Jag dras ständigt ner mot djupet där det ska silas, grävas och utforskas. Därmed inte sagt att analyserande är av ondo, men i bland måste man nog koppla bort och koppla av.

Äta tårta, skratta, glädjas över ett nytt klädfynd eller klappa en häst. Här ute på vischan är dock möjligheterna något begränsade, men en häst finns här i alla fall. Alltför många har fastnat på ytan, men det är nog inte särskilt hälsosamt att vara nere och peta på botten heller. Något mellanting, en balans, kan nog vara bra. Med det sätter jag punkt, ska skriva klart veckans uppgift, stassa och åka iväg och fira födelsedag. Fred ut.

I helgen är det Vintagemässa i Malmö. Jag befinner mig som sagt på vischan, men tänkte hinna förbi en sväng på söndag innan det blir en massa kalasfixande för en väldigt speciell liten person. Fina Anna (Läs hennes blogg HÄR) kommer medverka på mässan och det känns lite trist att missa det. Fantastisk personlighet och stil, rekommenderar er starkt att gå dit.

All form av mode känns dock väldigt avlägset just nu. Sitter i mjukisbyxor vid köksbordet hos mamma och har ägnat en timme åt att jobba på skrivuppgiften medan mamma sitter mitt emot och skapar tjocka gymnastdamer i lera som ska vara med på någon utställning. Skönt att bara softa och umgås med familjen efter att ha tillbringat en hel del tid på jobb. Nu ska jag fortsätta skriva, känns skönt att ha hittat rätt fokus.


En vintage tatuering ska bli fler, förhoppningsvis i det stora äpplet :)

Hamnade givetvis bredvid en man på bussen i går som luktade så mycket svett att jag inte kände smaken av min chokladkaka. Totalt onödiga kalorier, med andra ord. Läser boken om Zlatan nu, med blandade känslor. Den ingår i kurslitteraturen, skulle nog aldrig valt att läsa den annars.

Blev givetvis väckt av två telefonsamtal i morse, alltid samma sak när jag har sovmorgon. Men nu har jag i alla fall betat av dagens hög av måsten, skrivit en del på veckans skrivuppgift och ska strax ta bussen ut på vischan där jag ska tillbringa helgen. Fred ut, friends and foes.

Befinner mig i staden där alla heter Glenn - Göteborg. Mötte upp en kursare efter en lång bussresa. Kursaren är från Göteborg, vilket innebar att jag även fick en guide. Vi käkade lunch i en mysig del av stan och ägnade oss åt lite shopping. Hittade en affär som flödade av 50-tals klänningar och rockabillykläder och kom ut därifrån med en fin tröja. Mötte upp lärarna och några andra kursare utanför förlaget Kabusa, dit vi skulle på besök.

Mötet var bra och när vi satt där fick jag plötsligt en idé till en ny bok. Så jag skyndade mig till ett café som hade trådlöst internet, plockade upp min laptop, och konstaterade att både boktiteln och idén ännu inte var tagna. Gött! Nu har jag druckit en smoothie gjord på bär och ingefära och ska iväg och köpa en kaffe innan bussresan hem. Fin dag i ett soligt Göteborg.

Mötte upp fina vännen efter jobb i går. Var trött och låg, men livet kändes lite lättare efter kackel och en smoothie från Redfellas. Fick med mig hennes manus hem, det som äntligen börjar förvandlas till en bok. Och vilken bok! Trots sömnbrist, alldeles för tidiga morgnar och massa måsten låg jag länge i natt och läste. Jag imponerades av det subtila, det som känns. Och över författarinnans förmåga att väva samman olika karaktärer och historier på ett så smidigt sätt.

Läste på bussen på väg till jobb i morse. Var besviken när jag insåg att jag redan var framme, en bussresa har nog inte gått så fort förut. Det är mycket fokus på skrivande och läsande just nu. Har skrivit gensvar, sammanfattningar och recensioner, läser vännens fantastiska manus, skriver på veckans skrivuppgift, har lånat fler böcker på biblioteket och i morgon ska jag tillbringa dagen med kursarna i Göteborg, där vi ska besöka ett förlag. I dag är en betydligt bättre dag än i går. Jag gillar´t.

Aggressiva patienter och hagelskurar. Vissa dagar är lite mer .. intensiva än andra. Fick i alla fall lite andrum igår kväll när jag satt och kacklade med Dojjan över en alkoholfri drink på Möllan. Kacklet fortsatte tills vi somnade och återupptogs direkt när vi vaknat. När vi börjar prata om skrivandet hamnar vi i en liten bubbla som inte innefattar någon annan och först nu känner jag mig redo att börja på veckans uppgift som skiljer sig en hel del från de föregående. Ibland måste man göra tvärtom för att det ska bli bra.

I sommar kommer jag använda solskyddsfaktor 50. Minst. Hellre blek än att huden ser ut som en lädersoffa med malignt melanom. Läs HÄR, och följ mitt exempel. Dessutom är det ganska snyggt att vara blek.

Det känns märkligt att känna sig bakfull när man inte druckit alkohol på över två veckor. Kroppen känns tung och jag är sjukt trött och något förvirrad, glömmer saker hela tiden och har svårt att fokusera. Skulle varit ledig idag, men blev inkallad så där försvann den ledigheten. Extra pengar, ikke att förakta. Mår äntligen lite bättre, ledsenheten har försvunnit precis som känslan av ensamhet som dyker upp lite då och då. Vissa dagar känner jag mig ensammast i världen och då tycks det ofta uppstå saker som förstärker känslan. Men idag är en bra dag, trots tröttheten. Nu - jobb.

Idag är en tung dag, det känns som att jag går i betong. Stundtals önskar jag att jag inte var så känslig, att jag hade kvar förmågan att stänga av känslorna. Samtidigt känns det bra att kunna känna och inte leva sitt liv som en levande död. Har fulgråtit massor de senaste dagarna och känt så många motstridiga känslor att det gjort fysiskt ont. Försöker hela tiden tänka på saker jag mår bra av, resor som väntar och mål som uppnåtts. Men någonstans skaver det ändå, hela tiden.

Jag säger som en vän nyss sa - nu vill jag bara ha det lugnt, jag har haft drama så att det räcker för en hel livstid. Kylen här på jobb är fylld med frukt, funderar på att göra en smoothie. Eller hinka litervis med kaffe för att vakna till liv. Oavsett vilket måste jag försöka sluta tänka så mycket, mina tankar idag känns som små monster som biter sig fast i min kropp. Så - fokus på annat.



 

I kväll ska jag skicka in en skrivuppgift på femton sidor. Därför har jag rensat garderoberna och städat toaletten. Allt lockade, utom att sätta sig vid datorn och skriva. Men nu sitter jag äntligen här och har lyckats skriva ner några rader och petat lite i redan skriven text. Tror kanske jag ska göra några sit-ups och plocka ögonbrynen, kanske fixa en smoothie? Fokus fokus fokus, varför ska det vara så svårt?

På tal om smoothies så var kollegan iväg och köpte kopiösa mängder frukt idag. Jag fick i uppgift att göra något med all frukt så jag fixade smoothies på ananas, plommon, mango, papaya, honungsmelon, hallon, vindruvor och granatäpple. Gnam gnam. Anna Skipper skulle varit stolt - ingen alkohol, övervägande LCHQ-kost och träning. Mina lärare kommer dock bli mindre stolta ifall jag inte får ihop någon bra text. Så - fokus.

Har nyss läst klart boken Huset vid moskén och skrivit en recension om den. Klart läsvärd, om inte annat så breddar man sina vyer en hel del. Började dagen med en smoothie, i sann Anna Skipper-anda. Den innehöll mandelmjök (svindyrt, men det gjorde tydligen underverk för Kleopatras hy), gojibär, hallon, blåbär, banan och en äggula. Som en bit av himlen.

"Nu börjar mitt nya liv", säger jag ibland utan att själv veta riktigt vad jag menar. Just nu menar jag i alla fall att fokusera. Fokusera på bra mat, träning och så klart - yogan. Får se hur detta går om en månad när jag ska spendera en weekend i London med barndomsvännen. Vadet är jag i alla fall stenhård med, vilket ger resultat i form av en massa överskottsenergi. Och det behövs. Nu - lunch, sen en lång promenad innan möte och jobb.

Vadet går hittills över förväntan. Folk har, av någon märklig anledning, fortsatt bli provocerade men jag antar att det handlar om projiceringar. Försöker även äta lite bättre, skippa snabba kolhydrater och träna när det finns tid. I förebyggande syfte - är inte det minsta intresserad av att en dag vakna upp, vara tjock och förvånat säga "Vad hände? Det bara smög sig på mig." Ikke min tekopp. 

Har i alla fall fått en hela annan energi, känner mig på gränsen till manisk ibland. Men manisk är bättre än passiv och det där med gråzoner är något jag fortfarande försöker lära mig. Det tar tydligen 21 dagar att etablera en ny vana. Babysteps, men det ska nog lyckas.

Jag och min pojkvän har ett vad. Vi ska inte dricka någon alkohol förrän tidigast den 8/8. Anledningarna är flera, men jag mår betydligt bättre utan alkohol. Problemet är inte att det är långt till den 8/8, problemet är folks reaktioner. Flera jag har berättat det för tycks bli provocerade och kommer med argument som "Man ska dricka på sommaren, det hör till." Hör till vad då? Enligt Svensson-normen är det helt ok att dricka under sommaren, det känns mer legitimt än att ta ett glas vin för mycket en regnig höstkväll.

Grillning, sol och snefyllor - hur charmigt är det? Äsch, det hör ju till. Eller? Jag har inte detta vadet för att provocera någon, jag har det för att det sporrar mig. Jag får oändligt mycket mer gjort när jag inte är bakis, jag säger inte saker jag ångrar och jag blir varken alkoholplufsig eller ångestfylld. Att jag valt bort alkohol ett tag innebär inte automatiskt att alla i min omgivning måste göra likadant. Det som förvånar mig är att det uppfattas som provocerande och folk säger saker som "Men jag tänker inte sluta dricka." Nej, varför skulle du göra det? Mitt liv - mitt val. Ditt liv - ditt val. Enkelt.